Gubb-benen har sagt ifrån.. och att köra vilse. //Mats

Som Marco redan skrivit så hade vi planerat en 6-7 mil och backträning igår... men slutresultatet blev 14-15mil och inte så mycket backträning, framförallt för min egen del.

Kände redan när vi åkte iväg att benen var sämre än någonsin, så fort det går lite uppför så säger det stopp. Känns som att jag har noll blodcirkulation i benen.

Vi gav oss alltså iväg norrut mot Brottby genom Åkersberga.. men då ingen av oss hade åkt den vägen tidigare från det hållet så åkte vi vilse.. Bestämde oss iaf för att fortsätta vägen mot Norrtälje då det helt klart måste finnas en väg tvärs över landet in mot Vallentuna igen... milen rullade på, benen var allt annat än pigga, men upp emot 10mil i lugnt tempo borde vara bra för benen.. så gick tankarna.

När vi hade åkt förbi Vimmerby-hus stolthet (se bilderna) så stannade vi till vid en restaurang i Texas.. eller vänta nu, vi va ju på väg mot Norrtälje.. (se bilder igen). Där fick vi iaf informationen att det skulle gå en väg västerut om ca 1 mil. Det lät så mycket bättre än att vända och köra tillbaka, så vi beslutade oss för att köra dit..

Det jobbiga nu var att mina ben inte bara kändes sega, de blev helt kraftlösa. Så fort det gick uppför minsta lilla fick jag hålla max 20km/h. Problemet var också att jag blev så seg i benen att det var svårt att få hjälp av Marco. Inte helt lätt för honom att hålla mitt konstiga tempo.... när vi väl hade hittat till en skylt vi kände igen så stod där Stockholm 58km.. o vi som redan hade kört nämre 10mil...

Nu var det mest pannben.. försöka bita ihop och se den varma duschen hemma framför sig. Så fort det lutade lite emot försvann Marco som en raket.. fast han egentligen bara cyklade lugnt.. det var jag som tappade all fart.

Efter ca 5h och 30minuter var vi hemma, rullsnitt på dryga 27km/h och mina ben.. ja jag vet inte vad som är fel. Möjligtvis blev jag gubbe på riktigt och det är så här svag jag kommer att vara resten av livet.. eller så är det början på utförsbacken.

Nä så illa tror jag inte det är. Hård träning i kombination med stress och lite sömn är min egna diagnos. Har köpt liniment och masserat benen lite, ska ge dom en omgång till ikväll och förhoppningsvis är jag tillbaka till helgen då det är planerat att köra Crescendo Velo Vårklassiker ute på Ekerö...

Så här glad var jag av att se en skylt med ett namn som vi kände igen och som var i rätt riktning hemåt!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0