Ja förra helgen genomfördes alltså tävlingsdebuten, kände mig pigg och fräsch i benen innan start och kände mig enormt laddad och taggad. Detta skulle bli kul. Värmde upp med att kika lite på Seniorerna och förstod då att det var ett utslagsgivande lopp. Det var väldigt splittrat i det loppet och månda mindra grupper som skapats.

Min plan för loppet var enkel. Lägga mig runt 10-15:e plats och hålla koll på om något händer. Ta så lite vind som möjligt och inte gå med i några ryck. Men när starten gick så kom tävlingsmänniskan fram och då benen var rejätlt pigga och starka var det svårt att hålla igen. Fick anstränga mig för att inte gå upp än högre. Gick med i några utbrytningsförsök och hämtade in en utbrytning, sen i kantvinden blev det luckor som behövde täppas till och även det gick bra!

Men tyvärr så började mina luftrör att strula efter 2 mil och då fanns det inget att göra vid nästa ryck. Blev tvungen att släppa och det tog ett litet tag innan vi var en grupp på 3-4 som kunde samarbeta. Ut på sista varvet fick jag dessutom kedjehopp och jag körde de sista 6km själv.

Så här i efterhand var det både en positiv känsla och en negativ. Negativt att andningen inte fungerade och att jag fick släppa klungan redan efter 2mil. Men positivt att benen va så pigga, plus att benen inte var speciellt trötta efter loppet. Så benen verkar det inte va något fel på... Men luftrören pep och tjöt sen hela kvällen.

Nöjd med att jag inte bröt, utan tog mig i mål, tror det var runt en 32:a plats av närmre 40 startande.

Det positiva nu en vecka efter åt är att jag körde 12mil idag med ett gäng Hovare som ska köra vättern under 7h och hängde med bra och tog förningar. Nu gav väl de kanske inte allt, men andningen fungerade kanon! Äntligen kanske jag kan slippa begränsas av en sån skitsak.

Nu blir det cykel på TV. :-)